Så kan Böja (verb användas i en mening
- och kan förmå böja hennes hjärta till något ? "
- Vet du, jag skulle ha lust att böja honom, så djupt, att han skulle komma krypande efter mig.
- Det var friskheten av att känna en annans vilja mot sin egen, icke med tvånget att böja sig, utan med friheten att brottas.
- » Substantiv till verb bildas i svenskan normalt med hjälp av - ning, t.ex. löpa - löpning.
- sade : " Kan du böja dej framåt så att jag kan se dina bröst.
- Du tänker på att fortgå i brottet i stället för att böja dig.
- I detsamma såg han träkarlen böja sig ner mot honom och sträcka fram sin stora, breda hand.
- Hennes sulor voro så tunna, att foten kunde böja sig obehindrat och mjukt för varje steg.
- Hade jag varit i dina händer och måst böja mig, skulle också det varit förbi.
- Var jag inte bara ett barn i hans hand, så ung och så färdig att böja mig ?
- Vet du jag skulle ha lust att böja honom, så djupt att han skulle komma krypande efter mig.
- Ännu besynnerligare föreföll det mig, att man i Norden skulle ha ombildat ett frisiskt verb till ett substantiv och nästan till ett egennamn.
- Det var därför, som de kunde böja och forma järnet, hur de behagade.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
